Längre helg
Dennis är så rolig, han har noll koll på helgdagar och högtider. Någon gång i mars började han snacka om att ”snart är det en röd dag på en torsdag så då får jag klämdag på fredagen också! Bra va?”.
Det tog en stund innan jag listade ut att det var Kristi Himmelsfärd-helgen han menade, och förklarade att det brukar infalla i mitten/slutet av maj. Sen dess har han tjatat om denna förkortade arbetsvecka…
Jag lät min älskade man åka iväg och golfa idag (var det kanske därför han var så ivrig redan innan påsk!?), så jag har varit ensam med Spencer och det har känts precis som en vanlig arbetsdag.
Resten av helgen får han dock stanna hemma och hjälpa till med städning. Och andra överblivna sysslor. När vi har några dagar i rad kanske vi hinner komma någonstans. Man avbryts ju ibland när man har en liten i huset 
Fast han är inte så liten längre – snart 7 veckor gammal. Han räknas ju i och för sig fortfarande som nyfödd, men han växer så fort! Jag måste redan rensa hans byrå med kläder.
Min garderob behöver också en genomgång. Det ska jag också hinna fixa nu i dagarna. Och det, och det, och det… Det är nästan så jag hoppas på kasst väder så vi inte behöver ha dåligt samvete för att vi stannar inomhus.
Meningen med livet
Jag tror att jag har kommit över min lilla depression. Jag har funderat massor och har nog kommit fram till var det största problemet låg. Det var lite djupare än vad jag skrev om för ett tag sen.
Jag har ingen lust att gå in på exakt vad alla känslor handlar om, men det känns i alla fall skönt att ha luskat ut vad det jobbiga mest berodde på. Nu kan jag acceptera och gå vidare. Inte gräva ner mig i onödiga, negativa känslor. Leva i nuet, strunta i tankarna som spökar.
Min högsta önskan har ju gått i uppfyllelse! Jag har fått ett fantastiskt litet barn. Jag är så tacksam.
”Happiness is not having what you want,
but wanting what you have.”
Trötter
Min mamma har sju barnbarn. Alla är pojkar De sju små dvärgarna. Spencer blev trötter. Han sover rätt mycket, och han avskyr att bli väckt. Det har han fått från både mig och Dennis…
Den här veckan har jag och Spencer tagit sovmorgon nästan varje dag. Det är så himla skönt att somna om när man är slö och drömmer konstiga saker på nätterna.
Dennis känner sig också ganska sliten. Igår somnade både han och jag när vi skulle söva lillen. Ungefär kl 21… Det var det fredagsmyset.
Femveckorsdepp
Jag tycker inte att jag hade någon särskilt tydlig tredagarsblues. Det är i alla fall inte något jag minns. Visst grät jag i början, men allt var nog för nytt för att jag skulle kunna reagera ”på riktigt” redan då. Nu ser det däremot lite mörkare ut…
Jag blir lätt nere. Ibland känner jag mig bara tung, svag och bekymrad. Det är nog för att man aldrig slappnar av fullt ut och för att man fortfarande försöker bearbeta allt som har hänt. Jag börjar komma ifatt mig själv tror jag.
Jag vill så gärna göra allting rätt. Jag önskar att Spencer aldrig skulle behöva vara ledsen över något… Det gör ont i mig när jag kommer på att jag inte kommer kunna skydda honom hela livet.
Jag är förvirrad. Dessa känslor blandas ju med stunder av lyckorus! Många av tårarna som kommer är av ren KÄRLEK till min lilla skatt. Jag vill bara att han ska ha det bra! Hans ursöta leende ger mig ett lugn i hela kroppen.
Inflyttningsfika
Vilken skön söndag vi har haft! Vi blev bjudna på gofika hos fina Lina i hennes nya lägenhet. Sen har vi grejat lite här hemma. Jag hann dammsuga och skura golvet. Det är inte så ofta det händer nuförtiden.
Nu är det läggdags. För längesen.
På sistone
Vi har övat lite på att lyfta nacken Duktiga killen. Ikväll vände han sig från mage till rygg… Flera gånger.
Han är på hugget! Inte konstigt att det har varit lite smågnälligt. Frustration kallas det.
Besök oss:
Följ mig!
